tjugotredje juli tvåtusennio.

Det var isagt idag och för ett år sedan som du och jag var första gången...det kändes som om vi hade känt varann redan som barn, den dagen var en bra första början på en stor vänskap såkallade bästisar. Alla våra minnen som vi har byggt upp tsm har vart fantastiskt roligt, har precis aldrig vart så lycklig som när jag var med dig. du var min bästa vän och jag kunde berätta allt för dig. Vi trodde att vår vänskap skulle hålla förevigt men inte länge till. Just den första april tvåtusennio, skämtagen då vår vänskap tog slut för evigt.. ja önska att allt det där var ett stort jävla skämt, men allt det där var verkligt.. den dagen då tårarna aldrig slutade, den dagen då jag mådde så jävla dåligt! alla dom här dagarna av saknad, alla dom här månaderna av tårar som så länge jag har tårkat o aldrig tar det slut... varje natt somnade ja gråtande, varje natt tänkte ja på just dig. Jag hatar den här saknaden av dig, den är så stor att det inte går att beskriva som att beskriva hur mkt ja älskade dig. Jag kommer aldrig träffa en sånn bra vän som du, ja kommer aldrig finna en sånn rolig vän som dig, så kul som vi hade. Men vi båda två har förändras o gått skillda vägar och vi båda vet att det aldrig kommer bli som förr. Jag skulle göra precis allt för att hitta tillbax till samma vänskap igen. Du ska veta hur mkt jag saknar dig o ja kommer aldrig o glömma dig, vad som än händer står ja alltid vid din sida skarru veta. Och alla minnen är helt oförglömda!<3